ÄNTLIGEN!

Igår var Övik en stilla stad med nervositet, ångest och förväntan i luften. Idag en stad med solsken, fågelkvitter och glädje, alla fall för oss hockeyintresserade.

Igår efter slutsignalen så kände jag mig helt tom i huvudet, inte någon överdriven glädje eller eufori som jag trodde skulle komma. Istället en tomhet som är svårt att sätta ord på. Idag däremot,  så känns det ”like a million dollars”, äntligen skall vi få uppleva ett slutspel igen efter fyra långa svarta år på sidan om.

Det blir ännu en norrlandsbatalj och denna gång är det SAIK som står för motståndet. Ett SAIK som haft marginalerna med sig de matcher man spelat mot varandra den här säsongen. Nu menar jag inte att man haft tur som vunnit, utan mer det faktum att det varit jämnt och tajt med endast ett mål som skiljt lagen emellan.

Serien som kommer har alla förutsättningar att bli en riktigt klassiker, tycker att MODO har ett lag som bör klara av den något tuffare slutspelshockeyn som kommer väldigt bra. Likaså SAIK som också har ett par spelare som kan spela lite på gränsen. Duellen mellan Goren och Tolle blir intressant att följa, en Goren som bönat och bett i media om att få gå en holmgång med någon likvärdig i ligan. Nu tror jag inte det kommer att hända i denna slutspelsserie heller men tufft spel, det blir det med all säkerhet.

Uffe såg nästan övertänd ut i den intervju han gjorde direkt efter lottningen, vi får hoppas på att hans laddning sprider sig till övriga laget som igår inte hade någon utav sina bättre dagar. Det var tydligt hur laget helt plötsligt spelade mycket bättre när den mentala pressen släppte, efter det att 4-1 till Luleå presenterats på tavlan blev det ett helt annat go i laget.

Jag tror att detta fortsätter nu i när målet med slutspel är uppnått, nu kan man spela helt utan press och jag tror att detta kan bära vårt MODO långt.

Go MODO Go!

Tredje gången?

Två gånger tidigare så har Niklas Sundströms kedjekamrater vunnit poängligan i Elitserien, nämligen Per-Åge Skröder och Mats Zuccarello-Aasen. Med mindre än 15 matcher kvar av denna säsongen så leder Nicklas Danielsson poängligan och mycket tyder på att seriens smartaste spelare är på väg att hjälpa fram sin tredje poängvinnare, givetvis är detta unikt i elitseriens historia.

Kedjan med Skröder, Danielsson och Sundström kompletterar varandra utmärkt på isen och kvällens fjärde och femte mål var hockeygodis där pucken gick som på ett snöre innan Skröder kunde avsluta. 

Frågan är om inte Danielsson vassaste motståndare i kampen om poängligan stavas Per-Åge Skröder, efter sina fyra poäng ikväll så ligger Per-Åge trea i poängligan. Sundström då? På plats 14 finner vi han.

Det känns som att det är en och annan coach borta i Nordamerika som ångrar att man inte använde Sundström på ett annat sätt.

En hyllning värdig en legend

Ikväll var det dags för #16 att hissas upp i taket för att aldrig mera användas i MODO Hockey och hyllningen blev enlig mitt sätt att se det mycket fin och värdig för en legend, jag tror det var fler än som hade gåshud under den dryga kvarten som det höll på.

Många i Fjällräven Center idag hade aldrig sett Anders spela, jag inräknad men om man kollar in hans statistik och hör alla berättelser så råder det inga tvivel om att han är en av de största från Örnsköldsvik och förtjänar sin plats i taket. Att göra fem mål i TV-Pucken och senare samma kväll göra debut och mål i landets högsta serie säger ju egentligen allt om vilken talang som Anders var från unga år.

Hyllning var fin, värdig och bra längd på och det var härligt att se och höra 7600 ställa sig upp för att hylla en av stadens stora under en applåd som varade i några minuter. Att huvudpersonen själv var tagen och stolt var inte svårt att ta miste på, kvällens längsta
applåd kom då Anders konstaterade att han är och har alltid varit MODOit trots att han bott i Stockholm under de senaste 20 åren.

Att se glädjen och stoltheten hos Anders när han tågade in på den röda mattan var rörande. Senare i talet tar han upp flera gånger hur härligt det var att komma hem till Örnsköldsvik under dessa former, dessutom var det en fin gest att hans gamla lagkamrater Nicke Johansson och Pelle Lundqvist fick vara med och dela detta ögonblick med han där ute på isen. Tänk er att Anders och Pelle är födda med en dags mellanrum, nu är båda deras nummer pensionerade för all framtid.

Tack Anders Hedberg!

39 saker om 39:an

I förra veckan tackade Per Svartvadet för sig och därmed var en lysande karriär som började med final i TV-Pucken 1990 över. Här kommer 39 saker om våran 39:a

1. MÅLET. Givetvis pratar jag om det avgörande målet mot Timrå i kvarten 2007. En hall flyttades en par hundra meter och stället gick bananas som Wikegård skulle sagt. En hel stad började drömma om guld och gröna skogar vilka blev sanna en par veckor senare.

2. Snacket i omklädningsrummet inför den där sudden mot Timrå. Ni får skynda er på om ni vill bli hjältar för annars går jag in och avgör, sedan går Svarten in och avgör och blir i samma stund en av de mest klassiska MODOiterna genom tiderna och citatet är det största
i föreningens historia.

3. Alla intervjuer med Perra. Jag har själv haft äran att få en pratstund med han vid några tillfällen och av dessa sticker två ut. Dels intervjun efter Timrå matchen. Inget snack om något stor firande, fokuset var redan på semifinalen. Den andra är på Gideå flygplats den där vårnatten 2007. Att Perra var glad och stolt över guldet var ingen man kunde ta miste på och han verkligen längtade att möta en hel stad.

4.Hela slutspelet 2007. 18 poäng på 20 matcher och Perra var i sin livsform och fick mycket välförtjänt Guldpucken.

5.Debuten 1992/93 som B-Junior blev det två matcher och han var med och satte rekord då mer än 50% av spelarna som spelade för MODO i elitserien den säsongen fortfarande var juniorer. Ett rekord som aldrig kommer att slås.

6. 30 sista sekunderna mot Linköping i finalen 2007. Det var Salle, Susse, Hasse, Timmy och Svarten på isen, en bild som sa mer än tusen ord. De nära vännerna som kännt varandra i närmare 20år fick äntligen vinna det där guldet och silvercity blev guldcity med hela landet.

7. Trots spelare som Svarten, Söderberg, Conny Strömberg och Niklas Sundström så räckte man aldrig ända fram i TV-Pucken, Småland blev för svåra i finalen.

8. I början av 90-talet var MODO överlägset på juniorsidan och Per Svartvadet var med om att vinna 3 JSM-Guld, två med J18 och ett med J20.

9. Trots ett antal uppdrag i Tre Kronor så blev det bara en enda vm-turnering för Svarten. Silver blev det under Kent Forsbergs ledning våren 97.

10.Sin sista match i MODO blev den avgörande matchen mot Södertälje i kvalserien som vi vann med 2-0. Många hävdar att detta var MODO viktigaste match genom tiderna.

11.755 matcher blev det totalt i MODO, ett rekord som han kommer att få behålla länge.

12.Peter Forsberg och Markus Näslund, så hette hans kedjekamrater i debuten mot Djurgården i Mars 1993. 

13.En gång i tiden valde han mellan Leksand och MODO när det gällde vilket hockeygymnasium han skulle gå. Hans första mål i Elitserien kom mot just Leksand i Oktober 1993.

14.Tyngsta minnet, helt klart finalen 1999 då hela Ö-vik redan hade börjat planera för en guldfest. Vi fick våran guldfest 8 år senare men oj oj va jobbig den där förlusten mot Brynäs var.

15.Sedan Elitserien startade i mitten av 70-talet är han den lagkapten som haft sin kaptensbindel längst, totalt åtta säsonger i rad blev det som kapten där höjdpunkten givetvis var att få vara först att lyfta bucklan den där vårdagen 2007.

16. Fyra säsonger som proffs i Nordamerika inom Atlantas organisation. 2000/01 gjorde han poängbästa 10 mål i NHL.

17. Draftades av Dallas Stars sommaren 1993 efter ett starkt Junior-EM för Sverige där han gjorde 8 poäng på 6 matcher,femma i den interna poängligan.

18. Svartvadet har delar av sina rötter i Norge, födelsedag? 17 Maj så klart.

19. Två gånger var Per uttagen för spel i JVM, två gånger kom han tillbaka med medaljer, en silver och en bronspeng.

20. 94 och 99 blev det SM-Silver efter finalförluster mot Malmö och Brynäs.

21. Inte många MODOiter har fått en egen hejarremsa, Perra har fått det i den klassiska Vad vad vad var det? Svart svart svart va det!

22. Tröjnumret som gällde innan resan gick över Atlanten till Atlanta och NHL.

23. Född och uppvuxen i Sollefteå där han började sin hockeykarriär. Spelade i samma ungdomslag som Mattias Timander, ett antal år senare fick de vinna guld med MODO tillsammans på isen under de avgörande sekunderna.

24. Fyra säsonger blev det 30 poäng eller mer i Elitserien, poängbästa 35 poäng var faktiskt under guldsäsongen.

25. Är numera assisterande tränare åt ÖSK U-11. 

26. Totalt blev det 84 matcher i SM-slutspelet där han gjorde 43 poäng.

27. Poängsnittet i slutspelet och grundserien är exakt samma, dvs 0.51 poäng per match.

28. Förutom spel i NHL så spelade Perra 27 matcher i IHL för Orlando och 3 matcher för Chicago i AHL.

29. Sista uppdraget i Tre Kronor blev tre landskamper säsongen 03/04.

30. Utbildade sig till snickare under gymnasietiden.

31. En gång i tiden fick han pris som bästa back i en knattecup i Sollefteå, backen blev forward och vann guldpucken 20 år senare.

32. Många smeknamn har han fått genom årens lopp, de vanligaste är Perra och Svarten. Det kanske coolaste är det som han fått i Örnsköldsvik, kaptenernas kapten helt enkelt.

33. Snyggaste målet? Dött lopp mellan soloåkningen mot Rögle häromåret och friläget mot Timrå ifjol. Viktigaste målet är ganska klart eller hur? 

34. Back in Black av AC/DC var introlåten för Svartvadet.

35. Om han själv får välja så är guldet hans största minne, NHL kontraktet och debuten i Nordamerika tvåa och målet mot Timrå trea. Detta sagt i en intervju med Mikael Nordstrand på Allehanda i förra veckan.

36. Extralärare har han också hunnit med. När Victor Hedman tog steget upp i a-laget så var det Perra som hjälpte till med engelskan.

37. Med sina 216 assist i elitseriesammanhang så har han gjort flest assist i föreningen. Sundström skuggar bakom med 24 assist färre.

38. Totalt 338 poäng i Elitserien för MODO, tvåa bakom en viss Magnus Wernblom.

39 Numret han hade i både Atlanta och som han tog med sig hem när han flyttade hem våren 2003. 39an i Atlanta ärvde förresten Tobias Enström när han flyttade över.

Tack för alla minnen, tack för guldet, tack för ditt hockeyhjärta och lycka till i framtiden Per Svartvadet!

Joonas Lehtivuori

MODO förlängde tidigare under dagen sitt kontrakt med Joonas Lehtivuori i ytterliggare tre säsonger och jag tror jag inte var ensammen i Ö-viks trakten som jublade. Enligt mig så är Joonas den största positiva överraskningen i årets lag och jag gillar att man skriver ett långt kontrakt med han. Man ska inte glömma bort att skridskoskickliga Joonas är blott 23 och har verkligen framtiden för oss.

Det finns också en hel del kopplingar mellan Joonas och Morten Madsen. Vilka då kanske ni undrar över? De lämnade båda Nordamerika och skrev på try-out kontrakt med MODO. Under sitt try-out kontrakt så övertygade de så pass att de fick förlängt resten av säsongen och sedan en kontraktsförlänging på detta. Om detta också innebär att Joonas blir MODOs nya straffspecialist precis som Madsen var under fjolåret låter jag vara osagt.

Kiitos Joonas!

Martin Hostak

Jag gjorde min första intervju i MODO-TV hösten 2005 och har till dagens datum gjort några hundra intervjuer, dock kan jag inte komma på mig själv att jag lämnat en intervju med samma feelgood känsla som jag hade när jag idag lämnade Martin Hostak uppe på Gideå flygplats.

Martin lämnade MODO och Örnsköldsvik våren 1996 men trots att det har gått 15 år så talar han gott om staden och laget, när han säger att han gläds att vara tillbaka i Örnsköldsvik så menar han det också. Man kan inte annat än att bli glad när man pratar med en leende sympatisk kommentator från Tjeckien som hela Örnsköldsvik tog till sina hjärtan i mitten av 90-talet.

Lite roligt att han nämner återkomsten med Södertälje i Örnsköldsvik som ett av sina bästa minnen. Jag var själv där på läktaren och applåderade när Hostak gjorde mål, detta om något är väl beviset på hur älskad han var.

Jag tror det är fler än mig som tänkt tanken, hur hade slutspelet 1994 slutat om han hade fått vara skadefri under hela slutspel.

Det blev totalt fyra säsonger i MODO, nästan 60 mål, ett sm-silver och en plats i fansens hjärta för alltid.

Jag har till dagens datum aldrig köpt en matchtröja, i mitten av 90-talet var jag dock ytterst nära att beställa en #11 Hostak.

Mika Hannula förlänger alltså

Ja, då var det klart att Hannula stannar ytterligare 8 matcher, fram till och med Novemberuppehållet med andra ord. Bra tycker jag eftersom det ger MODO tid att hitta en fullgod ersättare till honom. Hade han lämnat nu hade det varit väldigt svårt att hitta en ersättare då marknaden verkar halvt död vad gäller kvalitativa spelare.

Sedan är det nog så också att Hannula själv inte hade så värst många anbud från utländska klubbar i detta nu, han har ju trots allt inte producerat speciellt mycket på sina första matcher i klubben.

 

MODO är nu spellediga i hela 5 dagar, varför vet jag inte men jag antar att det finns någon anledning till det hela. Kan tyckas märkligt att man ena veckan är spellediga 5 dagar för att i en annan spela 3 matcher på 7 dagar, men det finns säkert någon förklaring till detta.

 

Något annat värt att ta upp är det faktum att Schremp nu börjar vakna till liv. 0 poäng på de 6 första matcherna har nu blivit 9 poäng på de 6 senaste. Viktigt för honom och framför allt viktigt för MODO att han producerar.

 

Susse! Finns det någon smartare spelare i ligan? No way, säger jag. MODOs i särklass viktigaste spelare, hoppas för gudarnas skull att han nu får vara skadefri resten av säsongen.

 

Juniorverksamheten

Vi har ju i ganska många år läst mycket om att MODOs så kallade plantskola skulle vara stendöd, att man blivit omsprungen av många lag. Visst, i ärlighetens namn har det ju inte varit speciellt bra de senaste åren men detta går upp och ner, det har det alltid gjort. Inför denna säsong var jag och många som följer J-20 dock ganska positiva, man hade rätt många spelare som knackade på dörren underifrån som gjorde bra ifrån sig förra året i J-18, samt att man gjorde en hel del intressanta nyförvärv utifrån också.

Man har startat serien på ett utmärkt sätt och har efter 8 matcher, 6vinster, 1 oavgjord och 1 förlust.  Igår spelade man mot serietvåan Brynäs på bortaplan och när man blåste av matchen nere i Läkerol Arena så stod det 3-10 på resultattavlan. Fantastiskt bra gjort att tvåla dit ett av Sveriges bästa juniorlag de senaste åren med dessa siffror.

Jag rekommenderar verkligen de som inte brukar gå och se på J-20 att bege sig till Fjällräven Center nästa gång det är dags för match, jag lovar att ni inte blir besvikna. Juniorhockey är inte lika styrd som seniorhockey vilket allt som oftast borgar för en rolig hockey att titta på. Det smäller, svänger och produceras chanser mest hela tiden.

Något att tänka på är att MODO faktiskt har det yngsta laget i hela J-20 serien, något som bådar gott inför framtiden.

Forever 21

Forever 21 är mer än en stor amerikansk klädkedja, forever 21 kan man också säga att det kommer att vara i Denver i all framtid efter det att man hissade upp #21 i taket under helgen. Efter att ha läst twitterflödet under helgen så var det långt ifrån bara MODOiter som såg framemot att se tröjhissningen, det var människor med alla klubbtillhörighet som ville se när den mest kompletta svenska spelaren genom tiderna sa adjö.

Något som NHL gör oerhört bra och som vi i Sverige kan ta lärdom är att hylla våra gamla hjältar. Ifjol var det rysningar när Näslund avtackades och under helgen var det fler än jag som fick rysningar när Peter hyllades i Denver och avtackades för en fantastisk karriär.

Jag skrev tidigare att jag anser att Peter är den mest kompletta svenska spelaren genom tiderna och enligt mig råder det inget tvivel om detta. Peter dominerade från egen zon ända fram till anfallszon, han kunde skjuta bättre än vad många anser, hans passningar var världsklass, defensiven var det synnerligen inget fel på och han var inte rädd att använda sin kropp heller.

Jag minns när Peter debuterade i allsvenskan på våren 1990 borta mot Huddinge och under årens lopp är det ganska många minnen som man har samlat på sig. Om vi talar om åren i MODO så är det JVM i Gävle, finalspelet 94 samt de två comebackerna de senaste åren som sticker ut. I Nordamerika så är det givetvis de två Stanley Cup vinsterna samt när han slogs med Markus Näslund i toppen av poängligan. 

Det är ganska anmärkningsvärt att tre svenska spelare har fått sina tröjnummer pensionerade i NHL, två av dessa är MODOiter. Lägg då till att om en par år så är det dags att hissa #22 och #33 i Vancouver. Ja det är faktiskt bara tre då Toronto inte pensiorerar sina nummer utan det är fritt fram att använda #21 trots att Salmings fana har hissats upp i taket.

Tack för alla minnen Peter och framförallt tack för din kärlek till sporten, många andra hade slutat redan i början av 2000-talet då fotproblemen började men Peter försökte gång på gång och detta visar verkligen att han älskade sporten.

Forever 21!

En snöplig förlust

MODO kom inte alls ut med samma fart och höga forecheck som i de tidigare matcherna. När man väl kom upp i hög forecheck så spelade sig dock SAIK ur dessa lägen på ett mycket bra sätt och det syns att laget har väldigt gott självförtroende.

Tolle gjorde sin första match efter skadan han ådrog sig och gjorde väl en helt okej match om man bortser från den onödiga utvisningen han drog på sig, där måste han visa mer kyla även om jag personligen tycker att SAIK-spelaren överdriver situationen ganska mycket.

MODOs fortsätter att hålla 0% i powerplay och chansen att bättra på den statistiken verkar inte komma heller. Inget powerplay på hela 5 perioder vilket måste vara något utav rekord bara det. Tycker att man borde haft ett par powerplay i den andra perioden då man faktiskt var det spelförande laget och tryckte ner SAIK i egen zon under långa stunder.

Antos blir den som skjuter 3 poäng till Västerbotten, ett mål som inte hade behövt komma till om MODO stått upp lite bättre på egen blå. Det började väl i mittzon när Henrik Samuelsson var passiv i pressen mot Antos och fortsatte med att MODOs backar bara föll ner i egen zon istället för att stå upp på egen blå och på så sätt tvinga Antos till att antingen utmana eller dumpa pucken.

Sedan kan man väl diskutera huruvida man skall spela de två minst rutinerade spelarna med en vikarierande Madsen som center när det återstår mindre än 2 minuter av matchen. Hade jag varit chef för skutan så hade jag nog inte gjort det om man inte ledat matchen.

Nya tag redan i morgon när man åker upp till COOP-arena och skall spela mot Luleå. Ett Luleå som igår gjorde en bra bortamatch mot Brynäs och höll nollan för tredje gången om jag inte har helt fel.  Blir en tuff nöt att knäcka för MODO men inte alls omöjligt på något vis. Senast man spelade bort mot Luleå så vann man med efter mål av bland annat Anton Hedman. Kan vi hoppas på ett liknande senario i morgon?