Ikväll var det dags för #16 att hissas upp i taket för att aldrig mera användas i MODO Hockey och hyllningen blev enlig mitt sätt att se det mycket fin och värdig för en legend, jag tror det var fler än som hade gåshud under den dryga kvarten som det höll på.

Många i Fjällräven Center idag hade aldrig sett Anders spela, jag inräknad men om man kollar in hans statistik och hör alla berättelser så råder det inga tvivel om att han är en av de största från Örnsköldsvik och förtjänar sin plats i taket. Att göra fem mål i TV-Pucken och senare samma kväll göra debut och mål i landets högsta serie säger ju egentligen allt om vilken talang som Anders var från unga år.

Hyllning var fin, värdig och bra längd på och det var härligt att se och höra 7600 ställa sig upp för att hylla en av stadens stora under en applåd som varade i några minuter. Att huvudpersonen själv var tagen och stolt var inte svårt att ta miste på, kvällens längsta

applåd kom då Anders konstaterade att han är och har alltid varit MODOit trots att han bott i Stockholm under de senaste 20 åren.

Att se glädjen och stoltheten hos Anders när han tågade in på den röda mattan var rörande. Senare i talet tar han upp flera gånger hur härligt det var att komma hem till Örnsköldsvik under dessa former, dessutom var det en fin gest att hans gamla lagkamrater Nicke Johansson och Pelle Lundqvist fick vara med och dela detta ögonblick med han där ute på isen. Tänk er att Anders och Pelle är födda med en dags mellanrum, nu är båda deras nummer pensionerade för all framtid.

Tack Anders Hedberg!